you don't wanna know

Hur det egentligen började... Med ett handtag som inte ville släppa greppet, en kavalkad av ord på k, microvågsdans och kaffe på sängen.

Det blir inte bättre än så. (Om vi inte räknar att ha lämnat ett nummer med en siffra för lite, hans försök göra ett gott första intryck på en ny klass täckt med sugmärken, 1,5 månader med dans, pannkakor och sleep-overs och ha blivit "lämnad" för "någon annan" om vi använder det som ursäkt för att ha slutat kommunicera)

Hur följer man upp något sådant?

Med lite övning, hoummus, kola och en nattlig promenad.

--edit--

and a new bedside lightbulb

redan tisdag

jag ägnade helgen åt att i lyckorus vinna en ny vän och få mitt hjärta brustet.

träffa världens bästa Krrull, upptäcka att det är som om tiden stått stilla och få en öppen inbjudan till Oxford om baileys, hummus och övernattning

samt prata med bort en natt med en gammal vän.

det blev lite för mycket - jag kraschlandade in på landingsbanan för en ny vecka och gick och la mig igen efter lunch. sov 4 timmar, packade upp kontrabasen, gick ner och åt nån middag och satte igång att öva - i allt virrvarr av känslor kändes det skönt att återvända till basen - till en fast punkt.

sen efter ännu ett samtal långt in på morgonkvisten, sov jag långt över arla morgon och drömde drömmar om underliga relationer, brutna löften och osäkra människor

världen är sig lik och så även jag

imorgon har Bruno lovat att ta med mig ut på en fika så fort han kommer tillbaka till stan, jag ska roa dig, har han sagt, vi ska bara ha roligt. it's not a date or anything, remember I hate you

ett unikum av stycke fin människa