Precis när jag tror att livet är slut as I know it.

2010 har innehållit väldigt, väldigt lite böcker, tidningar, skriven text och väldigt, väldigt, väldigt mkt tvserier (tom. en och annan film - även om jag i regel är lite anti film).

Det har varit Grey's Anatomy, from the very begining, for the very first time.

På temat, Private Practice.

House. Scrubs.

Dexter. Brothers and Sisters.

How I Met Your Mother, 30 Rock.

Gossip Girl, 90210

True Blood!

Nip/Tuck

Crossing Jordan, Ally McBeal.

Cougar Town, Gary UnMarried, Nurse Jackie,

Ni förstår ju själva - juluppehåll ...

Lösningen?

Mer serier!

Och on top of that - bra sådana.

The Big Bang Theory & seriöst Life Unexpected.

Hysteriskt rolig och feelgood. The perfect combination.

Jag gav dock upp Glee efter halva första säsongen - så ovärt. Allt som börjar likna musikal går fetbort - tillfälliga musikalinslag för att liva upp en serie på sjätte säsongen inklusive.

Eller borde jag kanske hellre skriva ingen nämnd ingen glömd?

Jag borde skriva, tack och lov att Nip/Tuck äntligen, äntligen är slut. För den var verkligen inte bra inflytande. Nördar, olösbara sjukdomsdilemman och fosterbarn är såå, såå mkt bättre än fettsugning och bröstinplantat.

Men bäst av allt är kanske att åka tillbaka till London, get a room (vilket jag ska, vilket jag HAR!!!), plugga, öva, skärpa mig och gå upp innan lunch (en nödvändighet för de tidigare).

De här spill it all out-inläggen känns ju lite lagom roliga - men man måste ju få skryta med det man har! Och om 2010 var året då jag såg ungefär alla serier man kan se är det ju bara att vänta och se vad 2011 blir för år - böcker, övning, feel good och äkta humor?

Det blir en vår i London - jag gick liksom lite miste om den 2010. Det blev en vår i Malmö istället. Om än en tårdrypande, så en damn good one.

Det är väl nu det är dags att säga, jag ångrar ingenting - jag vet inte om det är sant, men ärligt talat så spelar det ingen roll.

Mitt nyårslöfte á 2010 - dvs to do before 2011 lyder ju nämligen, något i stil med, att acceptera. Inte säga att allt kommer bli ok, tänka positivt eller något annat; men acceptera.

Kanske lite som Kübler-Ross modellen - the 5 stages of grief.

Denial, Anger, Bargaining, Depression, Acceptance.

Acceptera, för att kunna gå vidare. Jag bläddrade igenom mina post-its på mitt virtuella skrivbord - gud vet vad jag har samlat på mig där - men på en av de så stod det: "Hallå, orka känna de här känslorna, det är ju en dag imorgon också."

Eller kanske som den dödsdömde fången som fick vård på Seattle Greys sa till Meredith - "What ever makes you sleep at night." Det är precis vad jag behöver - sova, på nätterna (inte från halv fem till ett)!

(För övrigt saknar jag att umgås intensivt med Grey's Anatomy, det är något helt annat när man har 6 säsonger, till synes oändlig, tillgång till dem - men en gång i veckan, juluppehåll, tillfälliga uppehåll - it's not good enough.)

För övrigt 2, så tror jag att det var allt.

1001 rules for my unborn son

470. Don’t play the ace if you can win with the king.

469. Stay in your seat until the credits have rolled.

lost within space

allt jag önskar

jag vill hitta orden som säger hur jag mår

som sveper undan allt och säger att det är OK

jag vill hitta orden som beskriver hur saker känns

så känslorna kan hitta hem

jag vill hitta orden

bara ett ord

som tar mig med bortom tomheten

jag vill hitta orden

men istället gråter jag en gråt utan ord

översvallas av känslor, upplevelser, förväntningar, vilja

jag vill, men kommer ändå inte fram

ta mig med

jag vill bara hitta orden som svarar på frågan

hur mår du?

jag var stark

jag var glad

jag ville

jag trodde

jag försökte

jag grät

det fattas något

jag kände tillit

svaret

jag väntar på att någon ska prata

komma fram till något

finnas där

vara där

jag pratar helst inte om det

istället gör jag ingenting

#prataomdet

Jag hämtar min syster vid tåget och i bilen på vägen hem pratar vi om #prataomdet*. Jag har bara hört talas om det, inte riktigt fått något grepp om det eller kollat upp det. Hon ger mig länken till prataomdet.se och jag läser sida upp och sida ner. Jag kan inte sluta, men det gör ont.

Jag inser att vi måste våga vara människor som inte går över varken våra egna eller andras gränser - inte tassar omkring i gråzoner.

Och som tar gränser för vad de är. Ett nej ska inte behöva förhandlingsbart.

Och en tvekan ska tas på allvar.

Och jag vill aldrig, aldrig mer vara 15 och tro, att jag är kär och att någon ser mig, bend over backwards för att saker ska vara bra, utforska världen men inte reagera på tveksamheter och övertramp - vara osäker och inte inse när människan i andra ändan av är minst lika osäker hen med, men agerar ut det på ett helt, helt annat sätt. Jag vill ta den 15 åringen i handen och säga att du är bra och saker ska ske lika mycket på dina villkor som på någon annans.

Och jag hittar ett utdrag ur dikten Text till min son av Olivia Bergdahl på en blogg och det träffar mig i hjärtat - kanske hela dikten ännu mer.

*"I samband med ett samtal om mediebevakningen kring Assange-fallet började Johanna Koljonen twittra om de gränsdragningar, gråzoner och övertramp som förekommer i sexuella situationer. Hundratals följde Koljonens exempel på Twitter under rubriken#prataomdet, ett samtal som sedan fortsatt att utvecklas och fördjupas.

...

Vi behöver ett språk för sex utan skam, vi behöver fundera kring våra egna och andras gränser. Något ska förändras. Vi ska våga #prataomdet."

body inc.

om att leva med ett litet urtidstroll

Jag har en hård, men jag antar god vän,

Bskij säger,

Pausfogel, om du säger att det inte går,

då tror jag inte att du har försökt

- så hög tilltro har jag till din kapacitet.

Egentligen skulle jag ha kommit iväg upp till nordligaste Norrland (typ) för att hälsa på brud'n och titta på gammelfasters orgel, som enligt utsago ska finnas på dessa breddgrader.

Idag har jag gett mig ännu ett to be-nyårslöfte. Jag ska inte ge upp samt jag vet. Det kan låta både tattigt och skenheligt - men det kommer åt kärnan. Det kommer åt min urtidsmänniska, som i stället för att ta kloka långsiktiga beslut gör allt för att undvika. Undvika i princip allt. Jobbiga situationer, jobbiga känslor, stress. Min urtidsmänniska säger nej, hela tiden! Men nu har jag bestämt mig för att tala förstånd med det lilla trollet; jag vet. Jag vet vad jag vill, jag vet vad jag behöver. Känslan i stunden behöver inte hindra mig från vad jag vad jag vill och klarar av.

Om Sverker vore här skulle han ta det är ingen idé, det kommer ändå inte att gå och lägga den tanken, känslan i den röda soptunnan.

Så för att ge den lilla rädda urtidsmänniskan lite motstånd så börjar jag med steg ett;

- Strategi struktur. Det krävdes lite blod, svett och tårar för att komma hit & för att våga erkänna. Men! Jag tänkte börja med att stiga upp på morgonen. Oavsett vad. Äta på bestämda tider och hålla mig till planeringen. - För det finaste jag vet, det är att vara en pålitlig rekordelig människa och nu har det i princip gått så pass långt att den sista jag skulle lita på är mig själv. Och det blir minst sagt lite skevt, för jag vet. Jag vet, vad som är bra för mig. Och när det nya året, anno 2011 börjar. Då ska jag och det här lilla urtidstrollet inom mig vara on speaking turns. Vi ska bli vänner.

mer anatomi!

underkläder och jordnötssmör

Här kommer en liten inblick i mitt och Pausfogels vardagliga liv - såhär brukar konversationerna gå:

1. OM KLÄDER OCH MATERIAL
Pausfogel: det enda är att jag måste tvätta den för hand
alltid
igen och igen
men vad gör man inte för kärleken och konsten
Krullet: jag vet hur det känns
typ allting jag har köpt det senaset halvåret måste tvättas för hand....
Pausfogel: det är för att du inte riktigt är närvarande i stunden
typ tänker på konsekvenserna av att köpa fantastiska saker
eller kanske alltför närvarande i stunden ska jag kanske säga
Krullet: det är så fantastiskt med fina material
Pausfogel: jag vet
såklart det är
men du kommer typ få anställa en egen liten kemtvättare
Krullet: men gud haha
Pausfogel: en liten piga
Krullet: jag kommer att bli världens hemskaste människa när jag växer upp
Pausfogel: som bara går och plockar upp dina snorpapper och tvättar dina rosa sidenunderkläder
Krullet: jag råkade säga till en av mina kompisar igår: 'I know that I require a lot, but I also give a lot.'

2. OM LIVSSTIL
Pausfogel skriver: typiskt dig
du baaah halllååååååååå
kan aldrig hålla dig till det måttliga
Krullet: alla har olika definitioner av måtta
Pausfogel: typ urtvättade bomullstrosor och h&m koftor som de vanliga dödliga
man lever bara en gång, eller hur var det

3. OM MAT
Krullet: mm jordnötssmör direkt ur burken
Pausfogel: du vet att jordnötssmör ligger på big no no listan?
eller inte om man ska njjjjuta
Krullet: varför!?
det är ju så gott
Krullet: vad ska jag äta istället? papper?
Pausfogel: vad säger du när du inte vågar gå upp på vågen längre
vet att du inte kommer knäppa översta knappen
Krullet: ahhhhh
Pausfogel: eller jag vet vad du säger
Krullet: shit
Pausfogel: du är ett offer
för en komplott
som gjort jordnötssmör onyttigt
mmm

"you want a piece of me?"

jag övar, skickar viktiga mail, har långa telefonsamtal mitt i natten, käkar keso, tittar lite på house, gogglar, går på möten, ligger på min rosa balansboll, glömmer att svara i telefon, fryser och flyttar snart in på ord.se/tyda.se/synonymer.se, allt för få till den rätta snärten

spotify link: Tricky – Piece Of Me

ett kärt återseende

Dagens höstbild från Oxford:


Oj oj oj, mina lära bloggläsare. Det händer så mycket här i det spännande livet! Idag tänkte jag berätta några historier från Krullets liv den senaste veckan; alla fulla av HÅRT ARBETE och LITE SÖMN (dvs fyra timmar om natten -- ska man studera så ska man!).

Dagens 'romance and reality':
Det var en gång en stor, ståtlig och stark man, som levde för X antal år sen. Han såg ungefär ut så här (välj vilkensom) och var kung i Persien. Eh asså, det är inte riktigt säkert att han fanns på riktigt faktiskt... Men hur som helst, han fanns i en viss fransk abbotts fantasi. Denne klosterman skrev ner påhittade persiska historier, som blev 1740-talets kioskvältare. Rameau (även känd som världens gulligaste kompositör) komponerade ett stycke om den stolte kungen mr. Kouli-Khan. Fransmännen blev som tokiga.

Dagens 'Musique Astuce':
Igår var jag på en konsert, och fick höra några av Rameaus triosonater live, bl a den musikaliska versionen av ovannämda man: 'La Coulicam'! Rameau kan vara krigisk, komisk, exotisk och förförisk (lyssna på cembalostämman i detta stycke... mmmmm). Med andra ord, han är lite som Frankrikes Bach! Jag fick också höra otrolig musik av Telemann. Han skrev dessa kvartetter under en vistelse i Paris, strax efter att hans fru hade rymt med en svensk soldat (inte helt ovanligt på den tiden, verkar det som). Mitt första riktiga möte med en TRAVERSFLÖJT ägde också rum: mysigt instrument spelat av en tjusig dam från Australien.

Dagens 'skämtstunden':
Ett gäng musiker gick till puben (detta börjar bra) efter konserten. På något vis blev undertecknad övertalad att demonstrera sina konstnärliga talanger och rita porträtt UTAN ATT TITTA på teckningen. Ni kan ju bara gissa hur det slutade*. Den vansinniga teckningen av Rameau slutade kvällen som en present i en ovetande väns brevlåda. För att ge er lite känsla av detta, så här är en bild på Telemann:



Dagens 'domestic issues':
Ikväll lärde jag mig inte bara att spela riktigt bitska ornament, utan också att installera en tvättmaskin, och jag bevittnade också en slags "kulturkrock". En man med världens cockney-accent knackar på, och han har en tvättmaskin med sig till behövande** som inte har kunnat tvätta på tre veckor. Tvättmaskinsmannen tittar förbryllat in i ett rum fullt av kompositörsporträtt, inlagd sill och gamla klaviaturinstrument. Han ser en barfota man som spelar klavikord, och nån tjej som läser högt ur en bok om ornament på 1600-talsitalienska. Hans reaktion är mycket engelsk: "Hmm...how eccentric".
Det var allt för nu! KRAMAR OCH PUZZZIZZZZZAJ PÅ EJ!!!!!! /Krullet
* citat, från någon: "Hm... det finns en viss punkt när man bör sluta göra såna där porträtt, även om folk ber om det. Grejen är, dom kommer att ångra det sen, eftersom allt ser ju ut som skit."
** "jag har i alla fall lärt mig en sak av detta: jag harmer än tillräckligt med kläder..."

tre på rad

danska økogrisar

! the mark of excitement !!!!!

GODMORGON!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har just vaknat efter 14 timmar sömn, och jag känner mig pånyttfödd!!!! Jag har jättemycket energi!!!! Och kanske lite för mycket kaffe!!!!!!!!!!!!!

Oxford gör konstiga saker med ens sömnvanor. Till exempel upptäcker man då och då att klockan är fem på morgonen och man sitter under ett träd bland gotiska ruiner och fryser och pratar om 1800-talspsykologi och tibetansk mysticism. Eller att klockan är halv sex på morgonen och man har just tvingat upp sig själv för att öva trestämmig musik (vilket är något fruktansvärt).

Igår hade jag min första lektion på det berömda klavikordet, inkluderande en stor mängd kaka. Det finns mycket att säga om Bach, men vad man än vill säga så kommer det ändå att låta dumt i jämförelse med vad Bach själv säger. "Look, there's his name!!!!" skrek min lärare i falsett och pekade på en kombination av toner, inflätad mellan de andra stämmorna. "He's talking to you!!!!!".

Att spela gamla klaviaturinstrument kan vara mycket emotionellt. Och oerhört frustrerande, förstås. Men i slutändan fantastiskt. Jag klagade: "jag önskar att jag hade upptäckt det här tidigare!!!!!!", min lärare sa: "var glad att du får upptäcka det nu, på det här sättet!!!!!!!".

Sen sa jag: "vet du att dom ska spela Tannhäuser i vinter i Convent Garden?!?!?!?!" och han svarade: "är det sant!??!?!?!?! Tannhäuser är min FAVORITOPERA!!!!!!!!". För den som vill veta mer om Tannhäuser, klicka här för att läsa en liten text jag en gång skrev.

Så, jag anar nog vad ni har tänkt rakt igenom hela det här inlägget. What's up with the stupid exclamation marks!?!??! Jag undrar snarare: varför är moderna människor så tveksamma till utropstecken? Tja... kanske för att de får en att låta som en jävla tönt (se ovan).

jag är ett klavikord

Klavikordet. Del 3.

Så, här kommer senaste nytt om klavikordet. Vi är vänner igen, som sagt. Det råder till och med fenomenal harmoni -- välstämt* och fint. Det enda som är lite "ehh... right" just nu är att klavikordet står här i rummet täckt av underkläder. Fräsch, liksom.

Jag ska snart få lära mig hur man spelar på det här instrumentet, på riktigt. Ni kanske minns ett gammalt inlägg jag skrev, en nybörjarens guide till klavikordspel (väldigt stört, om jag får säga det själv). Idag kan jag bara säga en sak: jag hade ingen aning om nånting på den tiden.

Nuförtiden vet jag mycket bättre. T ex så vet jag att klavikord fungerar precis lika bra som cembali att hänga tvätt på, men mycket sämre när det gäller drillar. Och att det är en jävligt weird idé att skicka ett klavikord från Tyskland till Sverige -- det var för den delen inte ens Sverige C P E Bach skickade sitt instrument till! Det var typ Riga, eller nåt. Ful historieförfalskning där, ajabaja.

Jag vidgar mina vyer. Trestämmiga fugor. Klavikord. VIBRATO. Vad kommer jag inte att veta imorgon, som jag inte vet idag? Spännande. Ahh, nu måste jag gåååå -- klavikordet ropar på mig :(

kjam//////kjullizz

PS. Det här med etiketter på inlägg är KUL. Titta bara: "klavikord, underkläder, inget kontorsjobb direkt". HAHAHAHA!

* Valotti-stämning, för att vara exakt.
* dvs. när man spelar legato C till C# kan man ju inte lyfta fingret från C-tangenten förrän man har börjat trycka ner C#. SÅKLART!

jag är leonardo da vinci!

Kroppens anatomi!

Muskler - organ - benstruktur.

Jag lodar runt på internet i jakt på vackra bilder av anatomi, fysik, figur och uppbyggnad. Bombar π med bilder och tankar om att trycka tröjor med revben - hjärtklumpar och lungor

Måla tavlor, andas leva och beundra kroppens vackra underligheter.

Tittar jag för mycket på sjukhussåporna? Har jag känslorna utanpå kroppen nu igen?

(Jag har bara fått ner femte säsongen, revival, av Grey's anatomy textad, på fuckin' franska.)

Denna veckas mission: inte se två säsonger av Grey's. ... Varav parantesen ovan därför är en bra sak. Sa vi något om andra serier? Nya bekantskaper? Senaste avsnittet av gamla favoriter? ??

Har varit lite under vädret. Levt i ovisshetens land - nu är det konstaterat, inte av mig utan av medicinsk expertis att jag huserar ett inre krig, punkt, typ. Nej, men dels det. Till följd av ett påstått trauma och min konstnärliga själ i ett litet existensiellt kaos. Kaos och krig alltså. Tills vidare skriver vi under på planen med fokus framåt.

Leka traumabearbetning, åka till London med min konstnärssjäl och leva, dricka öl och andas.

Bilder: 1 Handprint of Amelia Earhart's hand the first woman to fly solo across the Atlantic Ocean and a women of power, 2 Anatomy of Love by Anna Bond, 3 The anatomy of the 4 and 6 Studies by Leonardo da Vinci from his emperic studies of the human body from here. 5 Illustration from Shutterstock.com

klavikordet. del 2.

Okej, här kommer uppföljaren. När jag gick och låste in mig i sovrummet igårkväll efter Det Stora Grälet var besvikelsen stark. Världen sedd genom tårfyllda ögon. Tillslut blev det sömnstund. Hela huset sover. Jag har en fin gyllene sidenpyjamas på mig, och drömmer söta drömmar om lövhögar och skogspromenader. Vad jag inte tänker på är att klavikordet fortfarande är där i vardagsrummet...

Och då -- plötsligt!! Tidigt på morgonen! Så går brandalarmet igång. "Fan också!!!!!" tänker jag. "Vad gör jag av klavikordet !?"

Utanför huset samlas en grupp studenter. Det är mycket avslöjande. En av männen bär en blommig, riktigt tight trikå. Nice. En annan har en handduk på sig. En tredje är täckt av en persisk matta (ethnic pride?*). En fjärde har inte så mycket alls. Själv står jag där, i min guldpyjamas och med mitt klavikord. En vaktmästare säger "Jag hade ingen aning om att den där bodde här...men fin är den"

MAO. Eftersom jag räddade klavikordet från branden, så är vi nu vänner igen. När jag är färdig med en viss uppsats (se gårdagens inlägg) ska vi försonas på riktigt.

Puss//Krullet

* detta är en intressant fråga, som jag ska skriva mer om senare... hur förhåller sig engelsmännen till människor från andra länder? Mycket spännande, och förskräckande.

äventyr vid klavikordet (eh, right...)

"Så, vad fan är det för fel på det där Krullet!?" har ni säkert tänkt flera gånger nu. Nya läsare av den gula bloggen kanske inte ens vet vem jag är. Livet är fullt av stressmoment (t ex så upplever jag ett av dem nu: jag har inte börjat på min uppsats om skillnaden mellan sturm und drang, klassicism och empfindsamkeit, och den ska vara inlämnad kl 4 imorgon -- sug på den du!).


Jag har helt enkelt inte riktigt haft tid att skriva. Ni vet, jag har varit i Rom och tittat på konst, i Cambridge och köpt en äggkokare (v. exciting! Ett inlägg om dennas bravader utlovas!), och slutligen hamnat i ett rum (dvs., tre rum*) i Oxford, där jag slutligen upplevde lycka tillsammans med någon alldeles fantastisk, nämligen denna vackra varelse, ett klavikord:

Söt va? Ni får gärna hjälpa mig att hitta på ett namn åt han. Jag planerar fantastiska kvällar här i mitt lilla studentsrums-palats: höga, vita väggar, stora fönster, smäktande klavikordtoner.

Måste bara säga att det är SKITSVÅRT att spela på det här instrumentet. Vi har just haft en BIG FALL OUT: höga berg och djupa dalar. Det kom hit igår, och vi upplevde en ögonblicklig förälskelse. Jag spenderade hela kvällen med att spela och tyckte att det började låta riktigt schysst mot slutet... men nej, på kvällen nästa dag, får jag uppleva att så var inte fallet:

Ingen nämnd, ingen glömd** sätter sig ner vid MITT KLAVIKORD och spelar några melodier, och det låter helt otroligt. Jag kastar mig hänförd ner på golvet. Bach talar genom hans fingrar (fett spooky). Svartsjukan bränner i kroppen!! För att trösta mig säger han: "eventually, you will get there one day... or perhaps not!". Jag säger: "Jävla skit instrument", tömmer min tekopp över instrumentets blomsterdekorationer och går och låser in mig i sovrummet.***

Uppdateringar om detta kritiska läge -- förhållandet mellan Krullet och Klavikordet -- följer. Som en avrundning tänkte jag dra dagens Oxford-skämt för er. Tjuylyssnat (obs detta är på riktigt!!), under en lunchkonsert idag: En student till en annan: "Oh my God... there's so much Bach going on here. It's disgusting!"

Nu ska jag gå och äta en STOR BIT TÅRTA och stöna över den där uppsatsen som aldrig blir klar. Eller ens påbörjad. Vackra ljud är en stor del av mitt liv -- den kommande nattens ljud kan antagligen sammanfattas med: "muummms!!! ahhhh oohhh neeeej!!"****.

Hejdå från KRULLET och klavikordet!

Fotnoter:

* enligt utsago har mina brittiska studentrum nog med plats för ca. åtta amerikanska studenter. Man kanske borde satsa på extrainkomster som hyresvärd?

** (check) "Veckans skrämma slag på alla gamla russin till fellows" som finns här, genom en livlig imitation av Wanda Landowskas fotarbete, mitt i the SCR common room.

*** (check) Domestic fight no. 1.

**** detta ljud är nytt, och kan klassificeras som "the artistic lament". För en demonstration av detta ljud uttryckt i musik, klicka HÄR. Ett annat vanligt ljud som hörs under tutorials/lektioner i Oxford är DETTA. Jag lovar, båda är värda att lyssnas på.

hmm

Krullet kanske inte har tid att säga det här själv,
än.
Men hon ska imorgon få ett klavikord till sina rum i Oxford - sicken lyx alltså.
Hon påstår att hon varit upptagen värre. Det brukar låta så.
Det var något om någon opera och något om Monteverdi - ni vet hur det brukar låta.
Jag har börjat öva och Krullet har lovat er en alldeles speciellt spännande uppdatering, snart, snart!

personal message: missing person report

Krullet!

Bloggen, jag;
vi saknar dig!

Var håller du hus, vad håller du på med?

Om du inte passar dig kommer jag att bomba dig med svampbilder
- you better watch out ...

Dessutom nojar jag.
Jag vågar inte börja öva - var är du?

Jag menar, jag vet att du är tillbaka i Oxford och att du har fått ett nytt rum - har du fått en cembalo installerad?
Men var är du?

Eleanor Rigby - "All the lonley people; where do they all come from?"

- stör dig på vad jag skriver, inte hur!

Jag har en lite snuskig fascination för grammatik och meningsuppbyggnad. Jag har själv alltid hatat att sätta punkt - jag har mest satt ut de lite varstans för syns skull. Men när någon kommer med en text av något slag så är det som något tänds till i mig. En liten, liten hemlig glöd i en av gud förgäten håla - språkfascismen/fascinationen!

Jag älskade de tyska prepositionerna på högstadiet. Den sena upptäckten av interpunktion och meningsuppbyggnad. Makten som kommer med korrektheten

- stör dig på vad jag skriver, inte hur!

När jag ramlade över en studie av semikolonet I all sin prakt träffade det mitt i prick.

Och kanske det här inlägget De tre punkterna (igen) ...

Nu till saken. Jag minns lektionen i konjunktiv, som om den vore idag.

Idag mobbar jag π, som nog sliter sitt hår över att ha släppt mig lös i sitt CV.

"Ska du inte ha ett komma där. Sådär kan man väl inte säga!"

I tyskan används konjunktiv främst i en bisats.

Annars säger wikipedia!! oss detta "I de germanska- och romanska språken har dock konjunktiven även övertagit funktioner från det försvunna moduset optativ, vilket man kan använda även i huvudsatser och som uttrycker talarens önskan, indirekta uppmaning eller syn på vad som vore lämpligast." med betoning på det sista då.

Men hur det ska användas - det vete fåglarna.

Jag är en stenhård jobbcoach. - 10 armhävningar!

Men jag lever, jag känner det!

Dessutom känner jag ett visst behov av att det gamla latinska moduset Admirativ borde införas i svenskan.

Ta här ett exempel från turkiskan - detta ädla språk

Kız-ınız çok iyi piyano çal-ıyor-muş.
daughter-your very good piano play-PRES-MIR
Your daughter plays the piano very well!

– DeLancey (1997)

Vem kunde tro att just hon spelade så jäkla bra? Jag röstar för införandet av admirativ, ska bara lösa det praktiskt först.

det här att prata om böcker

så här går det till:

Det finns en jättebra bok, som jag tror du skulle gilla, men jag kommer inte ihåg vad den heter.
Den är grön

AAHH, Fick lov att googla det!

"grön bok, turkiet" ?

Snarare ord för ord.
Det grekiska namnet på området i nuvarande Turkiet - det där man har konstiga backgammonregler Izmir/Smyrna
vad det heter när man är tvåkönad - hermafrodit
och för att hitta boken
Smyrna, hermafrodit, bok, tre generationer (från Turkiet via Grekland till USA)

Score!

Läs den!

Ja, just ja, Middlesex, så heter den.

till Krullet som snart kommer vara tillbaka i ett faraway gråmulet Oxford

Jag var på en konsert

den var sådär ska jag säga;

men de spelade ett stycke av Ditterstorf

(med harpa och stråkkvartett)

en av hans fem cembalokonserter menar jag -

Krullet om du någon gång vill spela en av de sleazy-cheezy konserterna lovar jag att styra ihop en kammarorkester till dig - så vi kan framföra dem som de var tänkta att framföras.

Vi ska nog bara akta oss för England. Britter tenderar att skratta åt Ditterstorf - om jag minns rätt så är det så att de kontrabaskonserterna (ja, två blir plural) som står som obligatorisk repertoar för orkesterauditions i resten av Europa är underförstått bannlysta och möts med flatskratt på en audition i England. Så är det bara. Underskattade eller genomskådade - men när du är redo för rock'n roll Kronken - ring mig!

kontring; fyra i rad - the good kind

De förtjänar en plats i ens hjärta, nära nära ens hjärtslag.

jag visste att jag hade något om en säng, så öppnade jag en skattkista med små fina underligheter:

2006-10-30

ligga stilla

inte röra

90 x 180 ungefär

jag vet inte om luften räcker åt oss båda

ligga stilla

andas omärkt

inte märkas

se

andas stilla

men inte röra

höra hjärtan slå

rubriken hade varit minst tre tecken lång 2006-11-04

säg igen:

- your inbox contains no unread conversations

your inbox has never been as empty as today

Fragment 2006-08-30

Man kan inte bära runt på exploderande bomber.

gapa! Imperativ 2006-07-13

har övat på att blunda

nu, öva på att öppna ögonen igen

på att ligga still

och att bara känna efter

det är den tiden på året nu

i repris till π och en alldeles speciell 17 åring

hänt i veckan

eller, när Pausfogel skulle tanka

Jag kommer till macken och inser, jag har aldrig tankat förut!
- Vad äter egentligen en bil?

försöker ringa pappa, svarar inte
ringer min kompis P som frågar om jag inte vågat ringa någon annan
men som sedan hjälper mig konstatera att 95 oktan blir fint
att det är dyrt att tanka och att det dessutom var första gången sedan jag skaffade körkort är en annan sak- I'm no longer a virgin!

svar på tal

Ett rykte har nått mig: det finns folk som tycker att Wagner är tråkig bara för att han är död.

Ni skulle bara veta --- Wagner beställde alla sina underkläder i rosa silke. En modern, gränsöverskridande man!

"kärlekens natur" #1: uppvaknandet

Det är tidig morgon i december, och solen skiner genom snöflingorna. En viss kvinna sover ovetandes i sitt rum, bredvid sin ettårige son. Det är hennes födelsedag, och utanför smyger en liten orkester genom snön. Ute är det tyst och stilla. Hon vaknar av stråktoner från detta stycke, som han har skrivit åt henne. Efter mycket om och men har hon slutligen fått förenas med den hon älskar. De levde tillsammans i trettio år, och 1883 sörjde hon hans bortgång, vid dödsbädden med den livlösa kroppen i famnen i ett dygn, innan hon kunde möta livet utanför ensam.

Undertecknad vaknade denna morgonen av ett ofantligt behov att snyta sig. Jag hade sovit i en säng i det otroliga rosa huset med vackra stuckaturer i taket. All stress rinner av mig, och idag ska vi vandra runt en hel sjö. Hon lagar frukost åt mig, ser till så att jag dricker nån konstig naturmedicin mot min förkylning, och skrattar åt mig när jag inte fattar hur man loggar ut från skype eller spiller saker på de idiotiska insändarna i DN. Alla har sin beskärda del av begåvning. I eftermiddag ska vi till apoteket, och köpa snytnäsdukar åt mig (jag får skavsår på näsan av hushållspapper). Cicero påstod att äkta kärlek finns bara mellan två nära vänner.

iakttagelser från venusberget

Innan du läser något mer av denna text, tryck först på DEN HÄR länken.

... on one moonlit night, I clambered around the ruins of the Schreckenstein castle wrapped only in a sheet, and delighting myself with the thought that some nearby wanderer might see me and be terrified. On this trip I wrote down in my pocket-book a comprehensive draft of a three-act opera to be called Der Venusberg, and wrote the whole libretto entirely in accordance with this sketch.*

Nu undrar ni förstås: vad fan är det här?! "Venusberg-musik"; ett spöke från mellanstadiets lektioner i sexualkunskap? Och den där texten; en full student med hybris, mitt i natten utanför Uppsala högar? Nej, fel, fel, fel!

Det är Richard Wagner, den store kompositören, som berättar fritt ur hjärtat om ett äventyr ur sin ungdom. När han var gammal och grå dikterade han sitt livs historia för sin tredje stora kärlek och sista fru, som skrev och publicerade texterna i Mein Leben ("Mitt liv", 1880). Richard tillbringade en av sitt livs bästa somrar i en alpstuga (tillsammans med bl a Hans von Bülows fru...), med inspirerande nattliga eskapader och för en gångs skull tillräckligt med mat på bordet**. Ur detta växte sakta operan Tannhäuser fram, en otrolig historia om en mans val och kval mellan sakral och profan kärlek...

På Venusberget bor, inte helt överraskande, kärleksgudinnan Venus och hennes, eh, hov (de dansar till den fantastiska musiken som ni har fått höra). Där hålls Tannhäuser, en stackars sångare, fången. En dag beslutar han sig för att rymma; efter att ha fått alla sina sinnliga begär tillfredsställda vill han söka den gudomliga kärleken.

Ute i den riktiga världen träffar Tannhäuser träffar sin tjej Elisabeth, men vågar inte berätta för henne var han har varit och vad han har gjort. När han deltar i en sångartävling om kärlekens natur och påstår att den mest äkta kärleken är den sinnliga, vägrar hans vänner att tro honom, varpå han säger: well, I doubt you would say that if you've been there, done that... vallfärda till Venusberget, och se själva! Detta ger hela gänget panik, och de övertalar honom att göra en pilgrimsresa till påven och be om förlåtelse, vilket han gör -- och påven säger, "ingen förlåtelse för dig, inte förrän det börjar växa löv på min stav!"

Det hela slutar med att Elisabeth offrar sig av kärlek till sin kille: plötsligt börjar löven spira även i Rom, och Tannhäuser är förlåten... Förutom denna lilla introduktion har jag tre frågor och inga svar som jag vill dela med mig av. Som med de flesta av Wagners verk drabbas lyssnarna av hundra moraliska och filosofiska dilemman samtidigt***.

1. Asså, vad e Tannhäuser för jävla snubbe egentligen!? Vem rymmer frivilligt från denna plats, och vem kan någonsin få sina "sinnliga begär" fullständigt tillfredsställda?

2. Vad ska man egentligen tycka om den här uppdelningen av sakral och profan kärlek? Är det nödvändigt? Varför ska Tannhäuser be om förlåtelse för vad han har gjort -- kan man inte både ha kakan och äta upp den? Är inte det egentliga problemet i det här dramat att vi har splittrat två saker som egentligen hör ihop?

3. Och den stora frågan: är Wagner en obotlig (och smått störd) romantiker som tror på förlåtelse och förlösning genom kärlek? I så fall, är det inte lite unket? Är Elisabet, den självuppoffrande kvinnan, bara ett offer (för Tannhäuser, och för en nedrig kvinnosyn) eller gör hon något beundransvärt? Det är intressant att det är Elisabet (föremålets för Tannhäusers "djupare" kärlek) och inte Venus som offrar sig för att sin älskade ska kunna leva i frid. Kanske är det så att vi måste känna djup, icke-romantisk/sinnlig kärlek för att verkligen våga uppgå helt i den andre och offra oss själva för honom eller henne (detta går även att relatera till fotnot 1 om hushållsproblematik: VEM i hela världen är beredd att laga mat åt någon varje dag i 60 år?)****.

Now: discuss!


Pussar////krullet!!!1
Mitt första inlägg som inte-längre-gästbloggare-utan-på-riktigt. Hurra!


FOTNOTER:

* Richard Wagner, My life, p. 225.

** framdukad varje kväll av hans egna fru -- kära läsare -- TÄNK ER: varje kväll, när man kommer hem, har NÅGON LAGAT MAT åt er! Tanken svindlar, blodet rusar genom kroppen. Uppföljare (kanske under titeln "Kärlekens sanna natur") och förklaring utlovas.

*** Detta är mycket intressant och värt ett inlägg i sig. Hört på stan om Wagners musik:
"vadå, va inte han nazist, ja kan ju inte lyssna på nazistmusik liksom!",
"den här musiken är förkastlig ur ett religiöst, genusmedvetet, queerteoretiskt och allmänt moraliskt perspektiv... för att inte tala om kompositören själv, som verkar ha varit genomrutten!", samt
"alltså... det här musiken påverkar mig på ett obehagligt sätt! Den berör mig utan att jag har gett tillåtelse till det!"

**** Om du som råkar läsa det här inlägget känner dig träffad, så ta och skriv ett svar, eller varför inte bara ring mig direkt på 08-5--------, så kan vi träffas för en 'fika'. Gräddbakelser, smält choklad, hela kittet...

dagen då krullet kom

Dagen då Krullet kom att bli en mycket innehållsrik dag

Jag har bytt om bakom tennisbanorna, Gilda har badat i ån.

Jag har pratat med min doktor om hurvida min näsa är liten eller inte - något som blev mycket förvirrande för omgivningen då jag helt plötsligt utbröt :

"Jag har ju aldrig haft någon annan näsa".

Sen har vi tittat på akvareller över vyer och några fruktstileben, tittat på framtida kläder åt Edvin och Astrid (host barn, nej nej host host), upptäckt att morötter kommer ur jorden och hur spenat växer - tillagat spenaten och hängt på torget med valarbetare.

Vi har käkat marmelad, druckit massa te och Krullet kom med veckans lätt bästaste förslag hitintills; att Krullet ska dela med sig av sina ofta tänkvärda men allra oftast fullkomligt oväntade betraktelser från världen, Oxford och musikens häpnadsväckande mysterier.

Krullet, utanför le Château de Versailles!

Om jag får gissa kommer vi få höra ett och annat om gegga, men det tror jag vi kan leva med!

Krullets kommentar på det hela var:

"Det här är knäppt, men kul. höhö"

Krullets kommentar på det här inlägget var:

"När man ser den där bilden och läser texten ovanför tänker man Riiight, hur blev det såhär?"

Mer om Krullet

kom kom kom!

Till Krullet:

För en vistelse i Norberg tages, för personlig säkerhet och välmående, med följande

Varma sockar eller innerskor

Ett par rejäla skor

Gegga

Många anekdoter

Kläder för alla väder

Varma tröjor

Badkläder

Undervistelsen

Väntas ett pass simtur a 1500 m

Långa hundpromenader samt sight seeing av Bergslagsbygd

Marmeladsmörgåsar med Norbergsmarmelad

Många koppar te

Låånga nätter utan sömn

Fri tillgång till kök

Samt många äventyr

Kommentarer på det?

"men jag är grym på att lira gura"

sa jag att pantertanterna formligen älskade mig på kören

och jag fullkomligt älskade att de slängde noter efter noter efter mig

välkommen till kören, kom med på konsert på söndag, i Värmland

hej Karlskoga!

fyrstämmig damkör

& det är dret-roligt

det är väl bäst att vi tar det här på allvar

- men på tok inte för på, skulle aldrig fall mig in

hello guitar hero

för att komma tillbaka till ämnet

- jag var det sötaste de hade sett på såå länge

och förstärkningen i andra sopranen var välbehövd

osv

jag var väldigt lik någon också, men det har jag redan glömt

för jag har Mendelssohn, Mozart, Lindberg & nypremiär för Lindblads Drömmarne

- men den här gången för damkör och inte andra altstämman

heja hösten, heja

skulle jag ha sovit såhär dags förresten?

a confession:

Ja, jag erkänner.

Hej, jag heter Pausfogel och jag är serie-oman.

Det är en ofrihet. For better or for worse - 'till death do us apart.

Under året som gått var det sex säsonger Grey's Anatomy, sex säsonger House, två säsonger Private Practise - to catch up, det var fyra säsonger Dexter, två säsonger Mad men, sjätte säsongen Heroes, fem säsonger Ally McBeal, tre säsonger 30 Rock, för många säsonger och avsnitt av How I met your Mother, Top Model, Gossip Girl, 90210 - nästan så jag kan säga - you name it! (Då har jag inte sett Californication och de senaste 365 dagarna)

Men fjärde säsongen av Brothers & Sisters slår nästan allt! Jag är lätt på first name basis med the Walkers. Vi har hållt varandra sällskap de senaste månaderna. Virkat mattor, varit arga, glada - vissa av oss har gift oss och skaffat barn, stökat ner och städat våra rum flera gånger om. För vissa går tiden så oändligt mycket fortare - flera år har passerat.

Jag höll på att glömma vad jag skulle göra idag - för att jag har så mycket att tänka på. Både mina och fiktiva problem. Jag har kommit en bra bit på mina handledsvärmare - mitt rum är enligt utsago instängt och VARMT (för pappa har varit oändligt snäll och inte bara bytt ut brännskålen som spruckit i botten på pannan utan också satt på cirkulationen).

Nu ska jag rycka upp mig, äta något mer än bara en näve mandlar, dricka ordentligt med vatten. Klä på mig något presentabelt och dra i väg på körrepetition.

Damkören - here I come.

Det är måndag och det är väl ok att veckan börjar, antar jag.

det är dags för en klassiker

"I hate Pacelbel with a passion ...

He's problably named Johann, they're all named Johann!"

Det är det bästa klippet:

- det blir seriöst aldrig gammalt!

"The second violins are getting lovely melodies, which just should not happen!"

om kvällsmat i det här huset

Pappas svar på mitt utrop om att "Jag äter inte mat!!" (på tal om att organisera kvällsvarden) lyder:

"-Men du kan låtsas som att det är sand!" säger han så snusförnuftig som han är.

Och tydligen skulle pappas chef Hugo, som heter som det lilla trollet, gilla detta, då han har ett sandtag och skulle kunna se en helt ny business i detta...

Ja, ni hör själva hur det låter under de här kvällsmåltiderna.

Postat med pappas samtycke och iviriga påhejande om att det är roligt och se vilka som kommenterar detta. Bara så att ni vet. Vad Hugo tycker däremot återstår väl att se.

Sånger ur jorden.

Gymnasiet.

Fredagar, repetition med sinfoniettan mellan åtta och kvart i tio.

Ibland var det enda anledningen att stiga upp på morgonen.

Orkestern, tyskan, orgellektionerna, musikteorin.

Det fick iväg mig tis-fredag åtminstone.

Klockan tio en fredag under första terminen i ettan

Det var Musikanalys på schemat och Mark spelade för oss Karin Rehnqvists

Sånger ur jorden för diskantkör. De trollband mig! Texten, det öppna ljudet av acapellakör.

Var inte rädd för mörkret och Natt över jorden

två dikter av Erik Blomberg.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

---

Nu är det natt över jorden.
Darrande stjärna gläns.
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.

Marken, mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
Stjärnorna vandra så fjärran.
Jorden är människans hem.

Erik Blomberg

svart vaniljte med lite mjölk

- veckans oumbärlighet

Ode an die Freude

Beethoven der 9. Sinfonie

Obarmhärtig, samtidigt mild och öm.

Ett åskväder, en fest, ett äventyr, en saga.

En glädje och ett allvar om kraft som måste intagas.

O Freunde, nicht diese Töne!
Sondern laßt uns angenehmere anstimmen,
und freudenvollere.
Freude! Freude!*

Freude schöner Götterfunken,
Tochter aus Elysium!
Wir betreten feuertrunken,
Himmlische, dein Heiligtum!
Deine Zauber binden wieder,
Was die Mode streng geteilt;
Alle Menschen werden Brüder,
Wo dein sanfter Flügel weilt.*

Wem der große Wurf gelungen,
Eines Freundes Freund zu sein,
Wer ein holdes Weib errungen,
Mische seinen Jubel ein!
Ja, wer auch nur eine Seele
sein nennt auf dem Erdenrund!
Und wer's nie gekonnt, der stehle
Weinend sich aus diesem Bund.

Freude trinken alle Wesen
An den Brüsten der Natur;
Alle Guten, alle Bösen
Folgen ihrer Rosenspur
Küsse gab sie uns und Reben,
Einen Freund, geprüft im Tod;
Wollust ward dem Wurm gegeben,
Und der Cherub steht vor Gott!

Vor Gott!

Froh, wie seine Sonnen fliegen
Durch des Himmels prächt'gen Plan,
Laufet, Brüder, eure Bahn,
Freudig, wie ein Held zum Siegen

Seid umschlungen, Millionen
Diesen Kuss der ganzen Welt!
Bruder! Über'm Sternenzelt
Muss ein lieber Vater wohnen
Ihr stürzt nieder, Millionen?
Ahnest du den Schöpfer, Welt?
Such' ihn über'm Sternenzelt!
Über Sternen muss er wohnen.

Gedicht von Schiller und der Text Beethovens 9. Sinfonie

Engelsk översättning

*Beethovens tillägg kursiverade

sommarens måste:

trots och kanske på grund av övermäktig hetta

klaras dagar som dessa inte av utan åtminstone något av dessa

• kylskåpskallt vatten med mynta
• solvarma nyplockade jordgubbar
• skuggan av ett träd
• shorts
• en ljumen alt sval bris
• toast med fläder-citronmarmelade
• en kopp vaniljte med en skvätt mjölk
• samt en nektarin och lite Händel

vild, arg, stark eller glad - någon att se i ögonen och stå bredvid

the far out point

tvärsnitt, sidobild, genomskärning, framtoning

profil

sidobild, bild från sidan, ytterlinje, kontur, silhuett; huvud från sidan, ansikte sett från sidan; tvärsnitt, genomskärning;
personlighet, personlig prägel, typiskt kännetecken, image,
framtoning; särpräglad person; linje, policy; hålla en låg profil
ligga lågt

url: synonymer.se

vad gör jag? jag bygger koja!

Krullet undrar vad jag håller på med som gör att jag är så upptagen. Jag är ju i Malmö - där det händer kan man ju säga. Just nu, till exempel, så regnar det.

Men vi har styrt om våra planer, så vi behöver inte gå ut.

Vi har redan varit ute. Gått allén ner, köpt tio kronors-kaffe på det sjysta kafét efter kyrkan, hängt på lekplatsen och gått hem igen. Alldeles lagom med lite sol.

Sen har jag kokat risgröt och stuvat spenat och läst en tidning och gjort en vykortsblomma - det tär på fantasin att vara friställd.

Annars då? Sitter i soffan och lyssnar på Corelli, ser på Solsidan, vickar på tårna.

Imorgon ska vi gå till Möllan och spana in cykelmarknaden - det är vår!

Jag har ett underligt sug efter allt möjligt. Kött, falukorv och till och med fisk (speciellt efter en BBC-dokumentär om bland annat utfiskningen i Söderhavet märkligt nog) - tar detta för att proteinintaget varit lite väl lågt har dock lite dålig fantasi på området. Tips, någon? Kanske the matblogg goes on? Men det är en extrem njutning att ha tillgång till ett välutrustat kök att bara stöka runt i! Säg det som inte Malmö har; tänkte väl det. ... ---edit--- Såg precis en annons med vegetarisk bacon, men där går banne mig gränsen; över min döda kropp. Ska det vara så får det vara på riktigt eller inte alls. Wannabe-mentaliteten går inte hem här inte.

Sa jag lite kaffe och glasstårta på det?

men åååh + lite konsthistoria

Kolla på cembalisten i mitten -- fortfarande iklädd morgonrock. Vilken avsaknad av hyfs musikerna i min instrumentgrupp har!?

Grejen är såhär. Vi har ett litet dilemma att ta i tur med.

Pausfogel bah slutade blogga helt plötsligt verkade det som. Så jag ringde till henne och bah, "vafan, såhär kan du ju inte göra, va troru eller!?" så sa jag att jag skulle skriva ett inlägg för om ingen gör det kommer folk sluta läsa hennes blogg. Och Pausfogel bah, "okej, fine. Skriv ett inlägg du"

Och så idag sätter jag mig framför datorn med en kopp kaffe för att göra som vi kommer överens. Men vad ser jag då!?!? Jo! Pausfogel har gjort ett inlägg, typ igårkväll eller idag (kolla inte så noga) med nån serie i. Vafan!?!??! Tänkte jag då.

Så nu har typ mitt inlägg förlorat sin funktion! Aja.
Istället tänkte jag ge er lite konst att fundera på. Musiker har alltid varit ett populärt motiv - här är ett urval cembalister som tagit plats i konsthistorien:

Vermeer var ett stort fan av att måla av sina familjemedlemmar och kompisar. Här ser vi en virginalspelare och en cellist, som verkar ha tröttnat på att spela och lagt ifrån sig instrumentet.


Denna grupp på tre personer + en hund är mycket intressant - vad utspelar sig här? Ett svartsjukedrama? De olika attributen symboliserar olika saker: en av kvinnorna har en kanna med mjölk, den andra en hund (en vanlig symbol för trohet) och den unge mannen i hörnet visar på inskriften på instrumentets lock. Detta är människor från tre olika klasser som kan enas kring musiken. Men frågan är förstås vad det står på virginalens lock, och eftersom det bara finns bilder i skitupplösning på Internet så får vi nog inte veta. Använd er fantasi istället!


Denna tavla presenterar en relativt vanlig företeelse i under 1700-talet: unga adelsdamer som måste kunna spela ett instrument, och hur de drabbades av bristen på ordentliga lärare och fick istället anlita gamla organister från landet som spelar mungiga och tycker att G-klaven var djävulens påfund. Se vidare C.P.E Bach, Essay on the true art of playing keyboard instruments.


Denna tavla är intressant, inte minst för att kvinnan påminner en del om min lillasyster. Men också för en viss detalj: vad är det för snubbe i bakgrunden som springer runt med en luta!?


Den enda nödvändiga kommentaren till den här bilden, förutom att den är fransk, är: här har vi anledningen till varför kvinnliga musiker bör undvika alltför urringade kläder.


Under romantiken börjar vi plötsligt ana ett större antal porträtt av unga musiker. Kan detta vara mamma och dotter som spelar luta tillsammans?


Varför denna utveckling tog plats är svårt att veta -- kanske ville de romantiska konstnärerna avbilda lite mysigare scener?


Tillslut har vi förstås den moderna varianten av oljemåleri: fotografiet. Dagens musikerporträtt påvisar den stora vikt vårt elitistiska samhälle lägger vid att börja i god tid. Här har man här betonat musikerns ungdom och häpnadsväckande fokus, till skillnad från i tidigare tavlor där det sociala spelet verkar ha varit mer i fokus än det musikaliska.


That's all.
Puss
Krullet

mäkta fint

Vad var det här för fin dag egentligen?

Ingen vanlig dag kan man tänka sig. Nej, ingen vanlig dag utan det var ju måndag!

Grymt!

Solen sken, fåglarna kvittrade och himlen var blå.

Den här veckan ska jag köpa en cykel. Sen ska jag susa fram genom staden som kanske inte kommer få heta Malmö så länge till (alternativt faktiskt inte gör det längre). Jag hittade nämligen nån månad gammal upplaga av Sydsvenskan där man på insändarsidan diskuterade just detta: namnet Malmös vara eller inte vara. Något i stil med att kanske döpa om den till Stockholm eller Göteborg, båda två väletablerade namn som därmed inte behöva satsa så mycket på marknadsföring. Alternativt något mer gangsterklingande; vad som från början startat diskussionen uppgavs inte, varför jag heller inte själv kan komma med en kreativ lösning på dilemmat. Jag tror dock att jag håller mig till Malmö tills vidare, så får vi väl uppdatera oss vad som har hänt de senaste månaderna.

Jag har sedan ett litet bekymmer. Jag tänkte nämligen ha slagit till på skor till min tusenfoting. Men nu har affären här nere på gatan tagit bort lappen och visningsexemplaren gällande försäljning av 1600 par skor styck-pris vid köp av alla, det suveräna priset, 25 kronor styck. Jag menar, det är inte ofta man kan göra ett sånt kap. 40 laxar är ju en lätt match när vi snackar kvalitativa skor till min tusenfoting - inklusive ombyte!

Men vi får väl se vad som händer. Det verkar som att butiken har utvecklats. De har fått upp en skylt, svart. Gjort sin, kanske första, affär - skorna. Jag menar 1600 par tar ju upp lite plats ändå - jag tror det är utveckling på G. Enligt den nya lappen de har satt upp med telefonnummer och allt är det bara att ringa "Vid mer information om butiken". Det känns bra - Så om ni, mina kära bloggläsare, har något uppslag till förslag på företagsverksamhet för det dammiga skyltfönstret, nu med ny svart skylt (och lapp) så är det bara hojta till; undertecknad förmedlar gärna telefonnummer!

OBS att det ej gäller överlåtande av butik ...

Dessutom har jag och Grodan träffat Elin och haft Arvika-häng här i Malmö. Mäkta fint med kaffe på Simpan och popcornkväll nere i gårdshuset; för visst visade det sig att Elins syster bodde på Grodans innergård mest bara av en slump sådär. Mäkta fint, som sagt.

tigerblogg

Malayatiger.

Malaysierna kallar sin tiger för "den randiga farbrorn"

Den käkar ibland Malajbjörn, eller Sun bear som den också heter. RRawrl

Indokinesisk tiger.

4 underarter till tigern har under 1900-talet utrotats.

1 art utrotats i det vilda och 2 tigerarter är svårt utrotningshotade.

Utdrag från Wikipedia:

"Tigrarna är i fara så länge människorna ser en död tiger som mer värdefull en än levande."

"Den bengaliska tigern jagar och äter hjortar, bufflar, gaurer, antiloper, vildsvin och apor."

"Sumatratigerns meny beror helt på i vilken miljö den befinner sig i ... de lever ensamma och jagar på natten. Deras byte är för det mesta vildsvin, hjort och fisk. Tigrarna är duktiga simmare."

"Sumatratigern är den minsta av tigerns underarter. En fullvuxen hane kan vara runt 2,3 meter lång i från huvud till svans och väga upp emot 140 kilogram ... Honan kan väga drygt 90 kilogram och vara ungefär 2 meter lång huvud till svans."

"De flesta tigrar lever i fuktig tropisk och subtropisk lövskog, men finns även i tempererade löv och barrskogar. I denna miljö utgör pälsens mönster bra kamouflage. Tigern är en god simmare och badar ofta."

Slutligen, angående den sibiriska tigern: "takes also smaller prey like hares, rabbits, and pikas and fish, including salmon."

Balinesisk utrotad tiger