EUSKEFEURAT

Hej bloggen!

Jag sitter här och dricker kaffe med mjölk i gott sällskap.

Till frukost var det nybakta scones med hallonmarmelad.

Idag har jag ätit stuvad spenat, potatis [sic!] och världens bästa linsröra med tahini, spiskummin och stekt lök, mums mums mums!

Igår åt jag falafel som kommit direkt ur fritösen - vi snackar riktig falafel och sen gick vi ut för att dansa. Fast vi dansade aldrig, men vi hade grymt trevligt.

I förrgår träffade jag Jocke-Pocke som har rymt hem till Sverige och inte kommer och tar med mig ut på en kaffe eller London Pride längre. Han hade ett himla fint kammarorkesterprojekt på gång med några drivna musikstudernadekollegor. Jag blev bara så glad, glad, glad! Ta mig dit liksom.

Vad mer? Spenatpaj, ostomelett, Pausfogel-linser-lök-tomat-kryddor-deluxe och i måndags på lokal i Oxford med KRULLET; italiensk pizza och tiramisu.

Ikväll pratar chattar jag med min syster på skype.

Hon skickar mig en sån himla fin lista som hon gjort till sin tidningsredaktion.

Det är musik som ska beskriva Sverige, säger hon. Och det är fint, fint, fint!

Mitt i allt det där så ser jag en låt med EUSKEFEURAT!!11 På SPOTIFY!!!!! 11111ett ETT ett!

Jag lyssnade på de här skivorna om och om igen när jag var liten.

Det var Euskefeurat, De lyckliga kompisarna, lite Uggla och Carola(!!111ett).

Jag tyckte om så många av de där Euskefeuratlåtarna.

De var lite roliga, melodiösa och fulla av känslor.

Jag tog till och med med mig skivan till musiklektionen på mellanstadiet.

Det var Aqua, Markoolio, Spice Girls och sen jag ...

SysterYster sitter hemma i Uppsala och sjunger med till en av våra favoritlåtar.

[2010-02-27 18.02.12] SysterYster:

"och de sa att det var framtiden och den framtiden är idag"

Det gjorde mig så fantastiskt glad

[2010-02-27 18.03.38] Pausfogel: Euskefeurat
[2010-02-27 18.03.41] Pausfogel: det håller
[2010-02-27 18.03.44] Pausfogel: det är faktiskt bra gjort
[2010-02-27 18.03.56] Pausfogel: roligt, textmässigt, musikaliskt, sångmässigt

Det är lycka!

Vi hörs snart!

play from the soul, not like a trained bird!

Krullet is back. Idag ska vi tala om Musik.

Får jag lov att presentera........ världens mest krävande instrument, klavikordet:

Ett känsligt instrument för känsliga människor (okej, inte för alltför känsliga människor - det är ett HELVETE att stämma det). Med egenskaper som vibrato, pianots dynamiska skillnader, cembalons subtiliteter, svag ljudstyrka är klavikordet inte likt något annat. Kanske det mest intima instrumentet man kan tänka sig, eftersom man måste sitta några meter från det för att ens höra något...

C.P.E Bach (klavikordvirtuos, kompositör, författare, cembalist, känslosam man) älskade sina instrument. Ett av hans favoriter var Silbermann-klavikordet. En annan av hans favoriter var en student som levde i Sverige (det måste ha varit en alldeles fenomenal student, av C.P.Es handlingar att döma). En dag bestämde han sig för att skicka sitt Silbermann-klavikord som en gåva upp till denna student i Norden. Men innan satte han sig ner och skrev detta: Farewell to my Silbermann clavichord-Rondo (http://www.youtube.com/watch?v=Km4-Awgtnuc). Man bör älska sina instrument.

Klavikordet är varje äkta musikers dröm: man kan realisera alla subtiliteter man någonsin kan föreställa sig på detta instrument. Det är också fruktansvärt, en mardröm för den som inte har tänkt igenom sina fingersättningar, den som inte har ett perfekt legato, den vars fingrar är kalla och okänsliga.

Men, att spela klavikord är så mycket mer än detta: det är en social upplevelse av gigantiska mått (det kan förstås också vara en enslig upplevelse om man hellre vill, för ensamma dagar av regn och melankoli). Framföranden på detta förföriska instrument bör helst ske inför nära vänner, och under natten, eller andra tidpunkter av förtrolighet. Hur lär man bättre känna någon än genom klavikordspel? One could say that the clavichord is capable of expressing the inexpressible (sålänge klavikordspelaren är det, förstås).

Så, hur gör man för att få uppleva detta underbara instrument till fullo?
1) skaffa ett klavikord och lär dig spela. Det är ingen idé att köpa en massa skivor och grejer. Mystiken och stämningen kring detta instrument går förlorad när man spelar in det - det måste upplevas live!
Inte så lockande? Alternativet är:
1a) skaffa en vän som spelar klavikord. Men välj med urskiljning och försiktighet - klavikordspelare är inte alltid att lita på. Svårhanterliga, nyckfulla, tar år att vänja sig vid, men också alldeles underbara och förföriska när man väl lär känna dem (ni ser nu att jag slutligen har hittat rätt instrument efter åratal av kämpande med klarinetten).
2) stäm instrumentet - eller hitta någon som kan göra det åt dig om du inte känner för att spendera fyra timmar av "gah, jag hör INGENTING? Är detta en ren kvint!?"
3) sätt dig på golvet på behörigt avstånd från musikerns fötter (dvs nära). Eller ta en stol, om du är mer lagd åt det hållet. I England har ju alla golv heltäckningsmattor, men hemma i Sverige kanske en stol, eller en kudde, är en bättre idé.
4) beroende på din väns talanger, be om en improvisation eller en sonat av C.P.E Bach, eller något helt annat. Glöm inte att titta på klavikordspelarens fingrar. Vad du nu kommer att få uppleva är extraordinärt:
5) låt dig beröras, skratta, gråta, häpna, svimma, av ljuden som detta lilla instrument föder.

Innan jag avslutar tänkte jag passa på att önska er alla en underbar söndag full av musik, solsken och fågelsång. Hihi.

Puss
Krullet

listan

Häj läsarna.

Jag tänkte berätta lite om vad Pausfogel har att se fram emot på måndag.

* Bachs matematiska geni materialiserat i underbara inspelningar av Brandenburgkonserterna
* Oxfords bästa sushi (Bach och sushi VS Scarlatti och pizza - vad väljer man?)
* diskussioner för att lösa livets alla problem
* att få ge mig grovt bröd
* solen som skiner ute, fåglarna som sjunger
* ett Krull på gott humör
* kryddigt te och persisk poesi
* live klavikord, om hon har lyckan med sig

Som ni ser kan listan göras mycket lång. Själv längtar jag förstås också dit, men även till nästa lördag då jag ska få träffa Bollen i London :) puss på Bollen!

Mitt nästa inlägg kommer att handla om klavikordet - guds instrument på jorden - dess historia och dess funktion. Utlovas: 101 sätt att använda ett klavikord! Något att se fram emot, minst sagt.

/Krullet

I will always be you soldier

someone who says:

- "we'll work it out"

and holds my hand.

I woke up yesterday morning

and I knew that feeling all too well.

I had slept on the floor with a pillow created out of jumpers and not overly used towels.

I felt dry, beaten and perplexly dazed

I hadn't been drinking worth mentioning since November.

I recall wondering if that really was the actual state of things?

It is, but still, I have had enough;

and in either case is this the breaking dawn of a new era.

Good morning early bedtime and betimes mornings - we'll be seeing a lot of one another from now on.

We used to call each other Katherine and Eve

I don't know from where we got those names.

We used to love each other with deep intencity

We used to fight with kicks and fist and nails

If I had a dime for everytime I've been bad

I'd be a millionaire by now

You used your big sister comb

to tease me to tears

I used to pinch you a little bit too hard

(...)

Världens bästa, stora, bästaste SysterYster! Jag saknar dig och du är så himla långt bort. Jag vill bara sitta där i kökssoffan med er, skratta rakt ut i luften, söndagsbruncha och låta tiden gå.

Tala om stort och smått, höra det senaste, fuldansa och ge dig en hård, riktig kram.

Lycka till i spåren och har du vägarna förbi så skulle den här kalufsen mer än något annat behöva en klippning (men den har roligt ändå).

det här var ingen vanlig dag

det var vår käre Albert av Kölns högtidsdag anno år 2008

det firades som ni ser med både ballonger, tårta, pompa och ståt

idag är heller ingen vanlig dag

idag ska jag åka upp till Oxford och träffa Krullen

det är strålande, underbart och sagolikt härligt

jag blir glad av Krullen (och kålrabbi höhö)!

-"You are so profoundly sad."

-"No, it's just my people are Nordic."

Hästar, brev som kommit fel och cigaretter.

- Mad Men s02e03

-"You are so profoundly sad."

-"You are wrong."

Nybörjarens guide till "cembalospel"

Godmorgon mina nära och kära! (jag har ju fått klagomål på mitt alltför informella tilltal, så jag tänkte göra ändring på det nu)

Låt oss gå rakt på dagens tema utan krusiduller: män med kultur i blodet hittar man INTE på en folkhögskola ute i bushen. Du, kära läsare, som bor i det pulserande London - världens nav - har alla möjligheter att finna vad du egentligen behöver. Min vän C.P.E Bach berättade imorse för mig att redan på hans tid såg saker och ting ut på det här sättet. Han är en fantastisk man utan skrupler, och visade mig vilka ironiska iakttagelser han hade skrivit ned om sina lantliga cembalistkollegor:

Bamboozler, our keyboardist, has fine hands [alltid något! ff. anmärkning]. But he is unable to put them to good use except when the gorverness, hired by the mother, excuses herself for a moment, leaving him alone with his young lady students.(1)

= ett mycket talande exempel på oraffinerande sluskar från landet.

Emanuel sa också till mig (vilket förstås också stämmer till punkt och pricka) att "it is easy to imagine the kind of sounds produced by stiff, wire-strung fingers"(2). Vad vi ska leta efter istället är nån som kan konsten att röra vid eh, instrumentet(3). Som den här mannen t ex:



Francois Couperin "le Grand". En fascinerande figur; någon med kultur och musikalitet i blodet! Svettiga flanellskjortor kan förstås ha sin charm, men jämfört med dry martini, spröd cembalomusik (Engelska sviterna - yes!), Chanelklänningar? Dessutom: varje ålder har sin egen uppgift att uppfylla - vi börjar med att födas, då helst i en lantlig miljö (sandlådor, gräsmattor, geggamoja, gungställningar och hela kittet). När man inträder i tonåren är den lite mer urbana miljön mycket mer suitable för ett ungt och rastlöst hjärta. Och efter den slutgiltiga frigörelsen från föräldrarna passar det sig mycket bra att flyga högt över Londons skyskrapor.

Poängen med detta är:

a) staden och landet har båda sina njutningar(4). För att bli lycklig måste man utforska det man har till hands - även om starka önskningar såklart måste tas i beräkning!

b) satsa högt! Varför inte satsa på dirigenten den här gången, istället för nån anonym andraviolinist? Nu verkar ju förstås Pausfogels dirigent vara lite för gammal. Lösningen kommer här: som cembalist vill jag förstås tala för min egen sektion. Vi är fantastiska. Om du nångång hamnar i en barockorkester vet du vart du ska titta.

Som sagt: det är vi som är dom riktiga kapen i orkestern - när vi väl spelar i den, förstås. Oftast behöver vi ju inte fler instrument, men när vi gör det så är det förstås vi som leder dem. Vi är kompromisslösa, strålande, någonting alldeles extra. Do you seriously think this is optional? Och med detta vill jag avsluta för idag.

Puss
Krullis

Fotnoter och bibliografi:

1) Carl Philipp Emmanuel Bach, Essay on the True Art of Playing Keyboard Instruments (Columbia University, Cassell and Company Limited: 1951, 2nd edition) p. 11

2) Ibid, p. 30

3) se Couperin, Francois le Grand, Konsten att röra vid "cembalon", publiceringsdatum? ehh.......

4) Lorenzo de Medici, Selected poems and Prose (Pennsylvania, Pennsylvania State University Press: 1991), chapters "The Supreme Good", "The Novella of Giacoppo"

PS. Men ibland känner vi cembalister oss lite ensamma också, och då längtar vi tills nån kommer och hälsar på oss. Och då antingen nån som vi kan få skratta med eller nån att bjuda på vitt vin i en skål, men allra helst nån som vi kan beordra att sova på golvet, nån som vi kan få sätta våra spår på i form av några hälsosamma blåmärken på ryggen, etc...

PPS. Ni måste tycka att jag är helt störd som skriver sån här skit på vår blogg? Asså jag lovar, jag e typ inte såhär på riktigt!!

!!! !! 111! Inbox X

Jag har känt mig lite vilsen på sistone, va.

Jag har engagerat lite människor i min omgivning i denna vildsinta jakt på mening.

Här kommer utdrag ur en mailkonversation med Krullet.

Men först lite bakgrund:

Det börjar med att jag i vanlig ordning skickar henne en länk

saxad ur det senaste på konsthistoriehimlen i mediaflödet.

Vi har gått igenom både misstankar om Mona-Lisas ev medicinska tillstånd. Konspirationsteorier om densamma.

Nu hade turen kommit till självaste Van Gogh, ni vet han med örat ...

Krullet skriver då som svar på ovanstående bland annat detta:

åh asså guuuuuu va gulligt av dej gumman <3

(Appendix till mitt förra mail:

den där historien om örat är typ inte ens sann...............!!

upprörande va)

Jag svarar:

Jag är skakad. Så förfärande. Vilket anstöt!

Jag har kommit på vad jag vill göra när jag blir stor.

Tänk om jag kunde få ta ett sabbatsår och bara leva

du vet

utan krav

utan att behöva bli något stort

gå hem, brodera lite osv



något skrivande kanske

tja det spelar kanske inte så stor roll



jag vill sjunga kör

och opera



det känns bra att veta att om inte mitt liv hade "turned out the way it did"

så hade jag haft en plan



jag vill nästan börja på folkis och hänga med skogsmästare

riktiga karla-karlar



fatta, det hade varit något för mig

jag vill dit!

KRAM

(förkortat med frihet)

Krullet svarar bland annat:

Jag ska tvätta ur inpackningen ur mitt förvånansvärt långa (ja, jag blir förvånad varje gång jag ser det haha) gyllene hår,

Jag fortsätter:

Jag tror inte du förstår.

Jag vill ha de där svettiga männen.

Nära hem.

Skogen.



Jag vill ha det. Så starkt. Så innerligt och kvävande.

Du hör ju själv, så illa är det. Det måste finnas någon slags kompromiss?

Krullet kommer till insikt och skriver:

Hm, jag fattar grejen nu när du säger det,



Kanske du kan få allt det där om bara några år? Och under tiden se det fina i ett urbant liv, moderna män som luktar Ralph Lauren-parfymer, har snygga kläder, pratar om sina känslor. Eller vad det nu är som folk dras till med storstäder haha.

Kvällens sista kommentar kommer från mig och lyder på ett ungefär:

De du kallar moderna män (i alla fall här) kännetecknas mest av en förmåga att ha skrynkliga kläder och en oförmåga att dra upp byxorna.



Här finns inte det jag vill ha.

Fortsättning följer, som väl är (kanske) inför stängda dörrar.

Detta var i alla fall ett sätt att spendera en fredagkväll.

kä-ärlek tju-usar o-ooch förle-eder, kva-al och brott -hans väl-lust gör

det var bättre förr?

Scen 6. ur Lilla Akademiens uppsättning av Proserpin på Confidencen 2008

en opera (1781) av Joseph Martin Kraus med libretto av Johan Henrik Kellgren

efter en skiss av Gustav III

Duett mellan Proserpin-Pluto med kör (Avgrundsgudarna, Dis, Morfeus)

Proserpin: ”Täcka blommor, fältets heder,
Er man endast älska bör.”

Pluto (som skymtar fram mellan träden): ”Avgrundsgudar, skynden eder!”

Proserpin: ”Vad gruvlig röst jag hör!”

Pluto: ”Avgrundsgudar, skynden eder, lyden troget mina bud!”

Avgrundsgudarna rusar fram och omringar Proserpin

Proserpin: ”O, himmel! Mig försvara!”

Kör: ”Kom, frukta ingen fara!”

Pluto: ”Kom! Bli min ömma brud!
Kom! Frukta ingen fara!”

Kör: ”Kom, Plutos värda brud.
Kom! Frukta ingen fara!”

Proserpin: ”O, himmel! Mig försvara!”

Pluto: ”Ack, Proserpin, bespara
Så grymma klagoljud!”

Kör: ”Kom, frukta ingen fara!”

Pluto: ”Du älskas av en gud, kom, frukta ingen fara!
Kom, bli min ömma brud!”

Proserpin: ”Ack, himmel mig försvara!”

Pluto: ”Kom, bli min ömma brud,
Och jag din slav skall vara.”

Proserpin: ”O, himmel, mig försvara!”

Kör: ”Du älskas av en Gud, du bör ju lycklig vara!”

De för henne till underjorden

handfängsel och husarrest

"What you call love was invented by guys like me,

to sell nylons."

En ny era. Kränga cigaretter, sextiotal, whiskey, män i kostym,

sekreterare med skrivmaskiner och framtiden framför oss.

- Mad Men s01e01

"What do women want?"

Ett nytt armbandsur, hemmafru, två barn och en älskarinna vid sidan av.

- Mad Men s01e02

"Any excuse to get closer."

"Det är tuffa tider. För en del." - P G