En glimt av det gudomliga

Ett sökande efter ett sammanhang, en gud, en riktning, eller bara svar på frågor.

Jag vet inte, men jag tror att sökandet förblindar.

Projicering. Det är så lätt att måla upp för sig, ett avlägset svar på sin fråga, och då all fokus riktas dit så kan man inte se, och man kan inte känna.

När jag släppte mina frågor, och vågade kasta mig ut i det okända så tror jag att lyckades med något jag aldrig trodde var möjligt.

En glimt av det gudomliga.

https://www.youtube.com/watch?v=K5a0ueL-dv8

Där mellan tonerna, och dolt bakom väggarna av ljud. Pulserande kristaller, som sköljer över min själ. Blått ljus. Grönt, kallt. Lila, varmt, och tryggt. Där någonstans, i mörkret mellan ljudslöjorna och kristallerna får jag en glimt och känsla av det gudomliga.

Ett sammanhang bortom tid och rum.

Vissa skulle kalla det ett klassiskt fall av flum till någon gammal films bortglömda soundtrack. Jag väljer att kalla det för en närmast religiös uppenbarelse.