Som när jag glatt ovetandes går på en körrepetition utan att läst noter på år och dar - och står där i en samling av 5 personer och ska bemanna sopranstämman ensam. Hej avistaläsning. Det var fantastisk musik, för mig, med relativt gehör i f-dur rakt igenom - så efter halva repetitionen hade min hjärna acklimatiserat sig. Kanske inte fullt till att ta in textmassan - vilket kanske kan tyckas vara halva jobbet i en kör. Men också inte försöka lura tenoren med att sjunga ett c samtidigt som vi ska mötas på ett d. Eller det beror ju på om det är för att kolla om han var med på, ehum, noterna eller inte.
Inte visste jag heller att det här skulle framställas på måndag, nu på måndag. De frågade mig på jobbet, när jag sa att vad jag skulle göra efter jobbet. Jag rykte lite halvt ovetandes på axlarna. Vad ska ni sjunga då? Samma sak.
Inte detta - men musik som svänger - Magnifikt
Med riktig orkestersättning då. Säger kontrabasisten i mig. För att de placerar kontrabasisten i orkesterns hjärta, där hn hör hemma! Eller i alla fall runt 1749.
Förskräcks inte av 43:39 min. Lyssna och njut, föreställning från hösten 2014. Ta in de första 3 minuterna i alla fall.
Eller via Spotify, om så föredras - Carl Philipp Emanuel Bach – Bach, C.P.E.: Magnificat, Wq. 215, H. 772 med Stuttgart Gachinger Kantorei, Bach-Collegium Stuttgart, Helmut Rilling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Notering/ar