Det här med att plötsligt längta efter sesamsalt (hopplöst rostade hela sesamfrön mortlade med salt - ett oändligt 'onödigt' steg i matlagningen, när allt man vill ha är något på tallriken - trodde jag va).
Sen få en plötslig lust att öppna en kokosnöt - det vill säga inte alls tycka det är omständigt att bara gå ut och kasta den i backen.
Ta med soporna ut, när jag ändå är på väg.
Ta på mig riktiga skor, inte bara snabbt svänga ut barfota.
Och så!
Missa att klockan är efter 'portkoden har slutat fungera och du kommer bara in med nyckel'-tiden.
Det.
Stå där och förbanna sig själv. I bara strumpbyxor och en halvlång tröja - för även om jag tog på mig skor, så skulle jag ju bara ut och tillbaka in igen.
Vet inte vad jag skulle gjort om inte en granne kom upp från källaren precis då.
Ingen telefon. Inga ytterkläder. Lördagsfin och allt, som en hemmakväll ska vara. Håret på ända.
Voi, voi, är nog allt jag har att säga om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Notering/ar